FML

Nu är jag tillbaka för ett inkik igen.
Idag har varit en riktigt jävla FML-dag, har legat hemma och dött av uttråkning eftersom jag inte gick till skolan efter igår.
Spy är inge kul och jag förstår inte vart det kom ifrån heller. Trodde först att jag blivit magsjuk, men det kan det inte varit eftersom jag bara spydde två gånger(plus att jag inte bajsa sås heller). Mamma och pappa fick båda tankar om att jag var på smällen men det borde(och hoppas jag inte) jag inte vara. Tog första pillret på första mensdag(direkt skydd tydligen) och hade inte sex när jag hade mens så det borde inte vara något. Men det är bara att vänta till på lördag då jag tar de vita pillrena, då ska jag få mens. Men grejen var att jag (i och med att jag blev lite paranoid) googlade och läste lite att folk hade blivit gravida även fast de åt piller, och mensen hade kommit som den skulle. Jag får fan panik, borde man ta ett test?  Skulle jag våga? Vad fan skulle jag göra om jag faktiskt hade gått och blivit på smällen? Självklart skulle det bli en abort men vad fan skulle mamma och pappa säga? Gaaah, jag vill bara dö just nu.
Vet inte om jag har nåt jävla PMS aktigt nu med för jag var så jävla sugen på choklad tidigare plus att jag ville slå pappa i huvudet och börja gråta när han inte ville åka och handla. Måste ju vara något sånt, tror jag ska dö. Har dessutom saknat L så galet mycket idag att det inte sant. Sen när jag fick reda på att han hade haft jättekul med sina kompisar idag efter skolan ville jag bara gråta. Vad fan är det med mig? Han får göra det han vill när jag är sjuk så varför reagerar jag såhär? Hoppas för all del att det är PMS eller biverkning från pillrena.
Känns som allt skiter sig just nu, och det skulle ju inte bli bättre om jag hade en unge i magen. Vad i helvete, jag kommer fan dö om det händer. L skulle i alla fall stå bredvid mig och hålla mig i handen om jag bad honom, älskar honom så galet mycket att det gör ont. Men jag skulle aldrig kunna få ett barn nu, sexton och har inte ens gått ut gymnasiet. Ingen utbildning och inga förutsättningar. Framtida karriär bortkastad. Nej, det skulle utan tvekan bli en abort.
Nej, nu ska jag sluta tänka på det här, det är troligen inte så eftersom jag ska vara skyddad. Plus att det inte blir bättre om jag går och grubblar på det.
Men imorgon ska jag till skolan, träffa L och bli normal igen.
Godnatt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0